söndersågat hjärta
Idag har det vart dagen jag fruktat, dagen jag verkligen inte har velat någonsin ska komma.. Flyttdagen! Visst jag vet inte hur det blir när jag kommer ner och flyttar in på söndan, men tror nog att det kommer bli snäppet värre då när man verkligen inser att.. Nu bor jag inte längre hemma hos mina nära och kära.. Smärtan går i vågor och på ett positivt sött sp tror man att man är på semester ibland nu idag då vi har hälsat på mormor, bror och andra släktingar.. Men känslan när man uppfattar att det inte är semester igen är fruktansvärd.. Känns som att någon har bara sågat itu mitt hjärta och lämnat den andra hemma i stan....:(
Dagen börjades hos Julia och jag vaknade ungefär en timma innan väckarn ringde, kunde somna om några gånger men till slut gick det inte...
Tittade mig runt i rummet och insåg att det kändes nästan som mitt... Fick samma känsla som när jag lämnade mitt eget fast snäppet värre, alla grejer stod kvar, julia låg i sängen och sov... Som att lämna sitt eget rum med världens bästa kompis i, varför måste man lämna de liksom?!!?!?!
Började titta mig runt i rummet och fick bara massa minnen i huvudet, där var sprayflaskan med sprayen som det vart ashalt av, där är den där asbra krämen som både luktar gott och återfuktar, där är den där soffan som är rätt mjuk och skön men lite för liten att sova i. Allt påminde verkligen om saker och man kände redan då att de gjorde riktigt ont inombords...
Försökte hålla mig allt som gick för att inte gråta, visst släppte jag några uppe på rummet men sen tyckte jag att jag minsann var duktig... De var typ de hemskaste jag har varit med om att säga hejdå till henne, de är ju liksom inte menat att jag ska göra de liksom, de är inte menat då!
Sen dess förutom när jag har hälsat på släktingarna och det kännts som semester, så är de bara hemskt. Vill typ bara sätta mig i bilen och gasa i 300 hem igen...
Måste nog sova nu snart, ska ju ännu mer söderut imorrn:'(
Can't smile without you..........................................................
kram
